Analys av Dan Alkenäs ”Mitt komponerande” ljudfil.

Analys av Dan Alkenäs ”Mitt komponerande” ljudfil.

Det kommer att uppstå svårigheter med att hålla denna analys till 300 ord eftersom mitt huvud bara exploderar av följdfrågor.  Jag måste få varna er från att läsa följande text, den kanske inte är vacker, men den är åtminstone ärlig.

Jag skulle faktiskt tycka att det vore intressant att få läsa Dan Alkenäs forskning fast inte för att jag är intresserad av hur just han komponerar, men för att jag ställer mig frågan om vilken typ av relevant information som uppkommit utav studien. Det kanske låter krasst och aningen negativt, men för mig handlar information väldigt mycket om huruvida den innehar en sorts nyttig relevans eller ej.

Jag kan inte förneka att jag har huvudbry med att förstå hur en forskningsstudie av en kompositör skulle kunna generera information som kan ge mänskligheten någon sorts nyttig information om kompositionsprocesser. Det ger ju bara information om en människas kompositionsprocess. Och i det här fallet var forskaren och kompositören densamme, vilket innebär att forskaren har ett stort utrymme för godtycklighet vilket kanske i sig inte är helt fel men om man ska stämpla detta som en studie som ska generera något typ av resultat som kan vara av intresse så kan man tycka att fler kompositörer borde studerats för att kunna utstudera ett mönster av något slag med hjälp av komponenter som bakgrund, ålder, utbildning, kön eller framför allt musikalitet.

Det blir ju exempelvis omöjligt att utläsa någon sorts statistik ur denna typ av studie.

“In statistics, a result is considered significant not because it is important or meaningful, but because it has been predicted as unlikely to have occurred by chance alone.”

Jag skulle också kunna forska på mig själv som kompositör och få fram ganska mycket information om hur just jag gör. Men varför är den informationen till någon nytta för någon annan än mig själv?

Man skulle kunna utveckla detta och fråga sig om en persons musikalitet kan spela in i den kreativa processen? Och hur kan forskaren Dan Alkenäs då bedöma sin egna musikalitet? Och från vilka premisser? Nu har ju jag inte hört stycket som Dan har komponerat men vem bedömer om ett stycke är bra komponerat? Kan man kalla choklad för choklad om den innehåller 50% choklad? Kan man kalla sig kompositör om man skapar ett ”verk” som låter som 1000 andra verk? Det är ju verkligen så att idag kan var och varannan människa gå och kalla sig själv för kompositör utan att göra något speciellt unikt. Eller göra så mycket av det där komponerandet. En låt! Jag är kompositör! Tjihu!

Det där med att forska kring ett stycke som detta handlade om fick mig nästan att trilla av stolen. Hade det varit en studie av en person kunde det vara av relevans att analysera flertalet stycken och utvecklingen där. Tidsutveckling? Vi vet ju att de gamla kompositörerna var väldigt produktiva.

Ja som sagt, jag har hundra miljoner frÃ¥gor och de flesta är kritiska till denna typ av ”forskning” och information. Okej nu hade jag checkat av den där frÃ¥gan ӊr forskningen relevant för mig” 🙂

Jag tyckte att det allra bästa som framkom av Dan Alkenäs video var i slutet där reflektionen kring bakgrund/inlärningen kontra skapandet av musik. Det hade varit av intresse att sätta fokus på. Men då behövs det ju forskas på mer än en person.

 

Vilken kompositör ska man analysera? Och har det betydelse?

Jag tycker att det skulle vara av absolut fenomenal relevans att forska och analysera kompositörer som faktiskt har skapat spår i historien med sina unika kompositioner. Nu skulle det ju kanske vara omöjligt att forska i Clair Debussy eller Mozarts komponerande, eller skulle det ? Vad finns det egentligen för historiska material om de stora kompositörerna. Och deras kreativitet kontra den kreativiteten som nutida framstående kompositörer har eller haft ? John Lennon, Paul Mcartney, David Bowie, Norah Jones, Alison Krauss, osv osv. Det hade varit av relevans!

Det som framkom är att han upplevde att det var svårigheter i att bemästra olika moment i produktionen. Det kan ju hämma den kreativa processen att man inte vet riktigt vad man gör i studion. Det kan jag ju tyvärr inte relatera till heller.

Jag kan inte analysera min egna kreativa process utan att fÃ¥ känslan av att jag lÃ¥ter kaxig för det vill jag inte. Jag har alltid förstÃ¥tt musikens sprÃ¥k och har spelat instrument sedan en väldigt lÃ¥g Ã¥lder; sÃ¥ng, piano, gitarr. Jag “ser” dessutom musik i färger, jag vet att det är flummigt, men det är sanningen. Jag är lÃ¥tskrivare till märg och ben, har alltid upplevt att den kreativa processen i att skapa musik är bara underbar. Jag och har skrivit massor av lÃ¥tar genom Ã¥ren, tillsammans med andra och massa lÃ¥tar själv. Jag har en hel del ute pÃ¥ spotify itunes osv pÃ¥ eget label: http://open.spotify.com/user/melishapowah/playlist/5tpUcxL4pb69JUlvl8zZiC

Snart kommer jag ut med väldigt många nya produktioner, över 40 st.

Professorn, hjärnforskaren och konsertpianisten Fredrik Ullén har fått stor internationell uppmärksamhet för sin forskning om kreativitet. Just nu försöker hans forskarteam vid Karolinska Institutet i Solna ta reda på hur vår hjärna hanterar musik. De forskar också om inlärning, kreativitet och flow, det tillstånd av koncentration och lycka, som människor kan gå in i under stimulerande uppgifter.

När Fredrik Ullén föreläser om hur musik kan påverka vår utveckling brukar han hänvisa till studier som har gjorts på vuxna konsertpianister, som har övat mycket under hela livet och började träna redan som barn. Hos dem har man kunnat se att den vita hjärnsubstansen, som innehåller kopplingar mellan olika områden i hjärnan, är mer välutvecklad jämfört med de personer i kontrollgruppen som inte spelade något instrument. Nervtrådarna verkar helt enkelt ha blivit tjockare av att användas mycket. Myelinskidorna runt om nervtrådarna, som leder impulser, hade också växt till sig hos konsertpianisterna.

 

No comments yet.

Leave a Comment

You must be logged in to post a comment.